Vi kommer i detta kapitel beskriva de teoretiska koncept som vi funnit vara relevanta för vår studie och de teoretiska verktyg som vi kommer att använda oss av i vår analys.

"Att problematisera verkligheten är det första steget på vägen till kunskap, och det är ett steg som omöjligt kan överhoppas" (Asplund 1970, sid 117).
För att problematisera verkligheten krävs att man har perspektivet klart för sig. Vi har alla en föreställningsram som rymmer det vi anser vara verkligheten, detta bygger på medvetna och omedvetna antaganden om hur verkligheten är beskaffad.

Eftersom våra IP och vi som individer har olika föreställningsramar ser vi de relevanta problemen på olika sätt. För oss är det av största vikt att vi är medvetna om värderingar och de antaganden vi gör, bygger på denna föreställningsram.

5.1 Samverkansmodellen
Sammverkansmodellen nedan beskriver den möjliga gemenskapen mellan exempelvis två grupper som har möjlighet till kommunikation och har ett syfte med denna.

Modellen kan användas både ur ett systemperspektiv eller individperspektiv. Vad som visas nedan i figuren är att grupperna var för sig har en förbestämd attityd i frågan, men även att gruppen har en bild av vad dess motparts har för attityd till frågan.
Modellen ger oss i metod och analysfasen en möjlighet att se hur samstämmigheten är mellan grupperna eller individerna. (Grunig & Hunt, 1984), (Grunig, 1992),(Berger & Chaffee, 1989)

Man kan i modellen tänka sig att projektgruppen från Malmö har en idé om hur man kan minska spridningen av HIV i Kaliningradregionen.
Projektgruppens samarbetspartners i Kaliningrad har även idéer om hur man kan minska spridningen av HIV i regionen och hur man skall planera insatserna för att minska spridningen av HIV.

Modellen ger här en hjälp i att se på om dessa båda gruppers uppfattningar ligger nära varandra i samstämmighet. Förutom detta har man från projektgruppens sida en uppfattning av vad Kaliningrad tycker, Kaliningrad har en uppfattning av vad Malmö tycker.
Detta leder till frågan: Stämmer dessa uppfattningar överens med vad respektive parter verkligen tycker?

Med kongruensen menas att båda parter tror att den egna uppfattningen stämmer överens med den bild de har av den andres uppfattning.
Med hjälp av modellen kan man se om det uppstår missuppfattningar mellan de olika parterna och då styra arbetet så att detta inte leder till konflikter och därmed en trolig misslyckad insats.

Parterna måste vara säkra på att den bild de har av varandra är den riktiga och avgöra om den andra parten ser problemet på samma sätt som de själva. För detta krävs vederhäftig information från båda sidor.

Sammarbetsmodellen fyller den viktiga funktionen att anpassa informationen för att kunna gå ut med effektiva metoder som är förankrade i båda grupperna och angripa det gemensamma problemet.

5.2 Gatekeeperfunktionen
Då vårt problemområde behandlar interkulturell verksamhet har vi valt att se närmare på Westley & MacLeans masskommunikationsmodell av den anledningen att gatekeeperfunktionen tydliggörs på samma sätt som man kan finna i en interkulturell informationsinsats där man ofta måste förlita sig på mellanhänder för att få ut informationen till sin publik.

Denna modell är speciellt anpassad till kommunikation via massmedier.
Dock anser vi att denna kommunikationsmodell kan användas även i fallet med en interkulturell verksamhet, då speciellt gatekeeperfunktionen spelar en stor roll i överförandet av information.
Gatekeepern kan vara en speciell tjänsteman eller politiker men även tolken kan fungera som en gatekeeper vid informationsöverföringen.

Figur 2 Gatekeeperfunktionen modifierad (källa: Windahl & Signitzer, 1992)

Modellen innehåller tre kommunikatörer A, C och B i denna turordning. Alla X (information) väljs ut av kommunikatören Malmögruppen (A) och överförs som ett meddelande X1 till mottagargruppen vilket är den publik som skall aktiveras (B) via kanalen Kaliningradkontakten C, i detta fall överläkaren på "Narkologiska kliniken i Kaliningrad.
De meddelanden (XII) som Kaliningradkontakten överför till publikgruppen utgörs dels av Kaliningradkontaktens urval av meddelanden från Malmögruppen (XI) och dels av Kaliningradkontaktens eget urval och sammanfattning av olika X i deras eget förnimmelsefält som kan vara, men inte behöver vara olika X i Malmögruppens eget förnimmelsefält. Feedback går inte bara från mottagargruppen till Malmögruppen (fBA) utan också från Kalingradkontakten till Malmögruppen (fCA).

Det centrala i Westley och MacLeans modell är elementet C, i vårt fall Kaliningradkontakten, som är gatekeepern, vilket innebär att dennes roll i processen är att besluta vad som ska kommuniceras och hur.
Gatekeepern kan därmed behålla vissa av sändarens element, men forma dessa och göra det urval som denne finner ligger i linje med sina egna uppfattningar och attityder till ämnet, men även till sändare och den tänkta målgruppen.
(Windahl & Signitzer, 1992) (Fiske, 1982)

5.3 Gruppkultur
För att förstå och kunna tolka kommunikationen inom grupper, såväl nationella som internationella, så måste man förstå såväl gruppens som nationens kultur. Gruppkultur eller anda är ett begrepp som det senaste decenniet mer eller mindre varit ett mode, där ordet används från att försöka beskriva den småländska "Gnosjöandan" till att förklara en enskild landsdels framgångar. Gruppkultursbegreppet står för att existensen av gruppen ligger i det gemensamma tankesättet, dess handlingmönster och känslor som gruppens medlemmar lärt in.

En grupp är ett socialt system som till viss del är annorlunda än en nations sociala system, beroende på att gruppens medlemmar beslutar om att delta endast så länge de vill vara med i gruppen.
Skillnaden mellan den nationella kulturen och en grupps kultur är att sedvanorna har en större plats inom gruppen, emedan värderingarna har en större plats på det nationella planet. Man kan beskriva detta genom det sk lökdiagrammet utarbetat av Hofstede (Hofstede, 1991).

Symbolerna, står för ord, gester, bilder, objekt som har en särskild betydelse, vilket bara känns igen av dem som delar den specifika gruppen/kulturen. Det kan gälla klädel, flaggor, T-shirt osv: för en grupp som skall arbeta med HIV relaterade problem kan man se "Red Ribbon" som ett exempel på en global symbol.

Hjältarna är personer, levande eller döda, levande eller påhittade, de tjänar som modeller för uppförande. Varje kultur och grupp har sina egna hjältar. För en grupp som skall arbeta med HIV relaterade problem kan man exempelvis se en HIV-smittad som öppet berättar om sin situation och om hur han/hon blivit smittad som en hjälte, från att riskera att bli utstött ur sin sociala gemenskap kan bli den som ger smittan ett ansikte. För missbrukarna eller de prostituerade kan detta vara en som lämnat "eländet" bakom sig, som har kämpat för att få bort sina olycksbröder från gatan eller kvarten.
En del av inslagen i hjältesagorna kan betraktas som myter, vilket inte alltid innebär att de alltid är osanna utan att sanningshalten är ointressant (Palm, 1995 sid 142)

Ritualerna är kollektiva aktiviteter. inom en kultur kan dessa anses vara socialt nödvändiga: de utförs för sin egen skull, ex olika sätt att hälsa och visa respekt för andra. Möten som anordnas för vad som verkar vara av rationella skäl, tjänar ofta i huvudsak bara ritual ändamål, som t ex att ge ledaren möjligheter att hävda sig inför gruppen.
För en grupp som skall arbeta med HIV relaterade problem kan det gälla på vilket sätt man skall arrangera "World Aids Day", hälsa/krama om varandra, eller hur de nationella eller internationella studiebesöken anordnas.

Värderingar är kärnan i modellen. Värderingarna grundlägger man tidigt i livet. Efter att dessa värderingar är fastlagda krävs mycket för att ändra dom. Här gäller det att inte glömma de förändringar som det ryska samhället har gått igenom det sista decenniet och där ha klart för sig att kunskapsöverföringsinsatser kräver ett djupt och historisk kunnande om den ryska kulturen och den ryska "mentala mjukvaran"
De skilda gruppkulturen kan leda till kommunikationsproblem när dessa grupper möts nationellt och framförallt internationellt.
Man måste även tänka på att synen på gruppkulturen kan skilja sig mellan de som befinner sig i högst upp i den egna grupphierarkin genom alla steg till dem som är längst ner.

5.4 Social Marketing
Den här teorin tar vi upp främst därför att vi vill analysera processen kring hur man planerar och genomför ett projekt utifrån den modell som kallas "Health communication process" och som är en del av Social marketing teorin. Utgångspunkten för Social marketing är att man ska kunna sälja idéer och abstrakta begrepp som broderskap på samma sätt som man marknadsför och säljer produkter "Why can´t you sell brotherhood like you sell soap?" ( AIDS - a communicating perspective, 1992).

Utmärkande för teorin är de "the four P s", det vill säga: product, price, place, promotion.
Produkten i vårt fall är information om HIV och hur drogmissbrukare kan minska risken för att bli smittade. Priset behöver inte vara ett ekonomiskt sådant, utan kan vara att mentalt orka stå emot grupptrycket och välja att inte dela spruta med de andra drogmissbrukarna. Platsen står för hur man utformar budskapet (produkten), gör den tillgänglig för målgruppen, i vårt fall sker det genom peers.

Promotion eller marknadsföring av produkten är hur man gör målgruppen uppmärksam på budskapet eller den service man har att erbjuda.

5.5 Hälsokommunikationsprocessen
Syftet med den här uppsatsen är att ur ett kommunikationsperspektiv analysera ett projekts utformande och genomförande. För att kunna göra detta använder vi oss av "Health communicating " process.Den här modellen har utvecklats och adapterats av US. Public Health Service. (Edgar, Fitzpatrick, Freimuth, 1992).

Första steget är att planera projektet och välja strategi. I det här stadiet är det viktigt att man identifierar och analyserar vilken information som finns om en fråga, ett problem, och ser vilken den potentiella målgruppen är. Man beslutar om ytterligare forskning kring problemet är nödvändig och man bestämmer sig för vilka mätbara mål som finns och hur de ska kunna mätas och utifrån det gör man upp en kommunikationsstrategi.

I steg två väljer man kanaler och material för projektet. Projektet har valt peers som material för att föra ut sitt budskap. Sändaren är projektgruppen i Malmö, kanalerna är gruppens medlemmar och gruppen peers är materialet
En liknelse kan göras med en TV utsändning där själva sändaren (ex TV 2) vars bärvåg är kanalen med det upplevda meddelandet

Steg tre innebär att man utvecklar och förtestar kanaler och material. Det är i det här stadiet som sändaren får feed-back på vad de åstadkommer och man har möjlighet att förändra budskapet och förändra befintligt material för att göra det mer lättförståeligt, mer angeläget osv. Vi ser detta stadium som den fas då man i projektgruppen kan testa sina idéer mot varandra gällande kunskapsöverföringsinsatsen och valet av material vilket då är peer gruppen. Denna test sker innan man har rest till Kaliningrad

Steg fyra kallas implementeringsfasen då presenteras kampanjen eller projektet för målgruppen. Detta är kunskapsöverföringsfasen. Projektgruppen ska med hjälp av sina kanaler föra ut sitt budskap så effektivt som möjlig.

Steg fem är utvärderingen av projektet, där man ser på om och hur de mätbara målen som man ställt upp har blivit verkställda

Steg sex innebär att man samlar all den information man har fått om projektet, hur budskapet har tagits emot, vilken effekt man har uppnått och sen utgår man från detta när man gör en fortsatt planering och utveckling av projektet.

5.6 Social learning
Peeer-eduation, som är den teori som man har utgått ifrån i Emergency action, bygger till stor del på den sociala inlärningsteorin vars främste företrädare är Albert Bandura.

Social learning handlar om hur människor tar efter och lär sig av andras beteende. Grunden för teorin vilar på användandet av så kallade "role models" som är en slags förebilder med vilka en målgrupp kan identifiera sig. Dessa förebilder förevisar det rätta eller felaktiga beteendet och genom att studera och observera lär sig målgruppen hur den ska bete sig. Förutsättningen för att lyckas är att man använder sig av "role models" som är attraktiva för målgruppen. (Peer education: Young people and sexual health).

Inlärningsprocessen sker i två steg: direkt inlärning och modellinlärning. (Angelöw, Jonsson, 1990).

Direkt inlärning innebär att vi genom att vi prövar oss fram och ser vad följden av vårt handlande blir; belöning eller bestraffning. Vi lär oss att undvika ett visst beteende för att inte riskera en bestraffning.

Modellinlärning som vi redan har tagit upp är alltså den form av inlärning som sker med "role models" och som innefattar inlärning genom imitation, observation, identifikation, härmning med mera.

Processen modellinlärning sker i fyra steg enligt Bandura och är följande:

Uppmärksamhet - att modellen för inlärningen uppmärksammas av målgruppen. Modellen måste göra sig synlig och verka intressant för att målgruppen ska upptäcka henne eller honom. Detta första steg i processen är intressant inte minst för våra peers i Kaliningrad som måste få drogmissbrukare att dels uppmärksamma deras existens och dessutom få dem att acceptera att de finns där.

Repetition - mental eller beteendemässig är nödvändig för att beteendet ska implementeras hos målgruppen.

Förmåga att återge - både fysiskt och mentalt. I vårt fall att personer ur målgruppen kan berätta för andra att så här ska du göra, och visa hur man gör det.

För att målgruppen för peers ska ändra sitt beteende krävs det att den får uppskattning och belöning för att den ändrar sitt beteende.
Belöningen i det här fallet blir att man undviker att bli smittad av en HIV-smittad droglösning. Belöningen är dock enligt vår uppfattning alldeles för abstrakt för att den ska få någon effekt på målgruppen. Eftersom epidemin i Kaliningrad är så ny och har gått så lavinartat snabbt finns det knappt någon bland drogmissbrukarna i Kaliningrad som verkligen har sett någon som insjuknat eller dött i AIDS.

5.6.1 Peer-education och peer-support
"Ingen kan definiera peer-education", svarar en av våra intervjupersoner på frågan vad peer-education egentligen är för något .
Efter att ha gått igenom diverse litteratur och försökt att ta reda på mer om denna modell för inlärning, är vi benägna att hålla med.

Det verkar faktiskt som om det finns lika många former av peer-education som det finns projekt som använder sig av det. Att det inte finns någon vedertagen teoretisk bakgrund bakom peer-education gör att det är svårt att utvärdera modellen.
Något som ytterligare förvirrar när det gäller peer education är den mångfald inom den terminologi som används inom området. Utan en vedertagen terminologi där man kan fastställa exakt vad som står för vad, är det också svårt att göra en bra utvärdering av själva processen med peer education och vad som blir effekten av den. Några exempel på vanligt förekommande termer är: peer educator, peer trainer, peer faciliator, peer counsellor, peer tutor, peer leader, peer helper.

Det engelska ordet peer härstammar från den engelska aristokratin och betecknar egentligen en nobel person inom de fem graderna av den engelska aristokratin.. Senare kom begreppet att stå för en vanlig undervisningsform i det engelska skolsystemet när de äldre eleverna lär de yngre (Trycksak om Peer Education: Young people and sexual health källa okänd)

Peer education handlar om att ta till vara den kunskap och erfarenhet som finns hos de som har erfarenhet av ett problemområde och besitter kunskap om det. Till exempel har de som själva varit narkomaner mer kunskap om drogberoende och hur det verkligen är att befinna sig i missbruk, än någon som aldrig har prövat droger, En sådan person kan då fungera som en peer, eller kamrat/lärare, för någon som vill veta mer om hur det är att vara beroende av droger.

Bildandet av en peer-grupp är viktig för själva gruppmedlemmarna, för deras självkänsla, self-efficacy och gruppgemenskap. Ibland verkar dessa faktorer vara det enda målet med peer education och man glömmer bort det egentliga målet med programmet som kan vara till exempel att få drogmissbrukare att inte dela sprutor: "For example, although group skills and awareness may be promoted through peer education training, most programmes aim to encourage and faciliate change only on at an individual level." (Peer Education: Young people and sexual health).

Det kan vara svårt att uttala sig om de verkliga effekterna av ett peer education program, om effekterna avser beteendeförändringar till exempel. Ofta kan ett projekt utvärderas positivt genom att de som deltagit och organisatörerna är nöjda med programmet och att man lyckats att förmedla kunskap om till exempel HIV till gruppen som ska bli peers.

Till kapitel 6